Jag var i Ulricehamn igår för att testa spåren till Västgötaloppet och träna lite med min klubbkompis Martin Gotting, som sopade hem bucklan i Ulricehamnsloppet förra helgen. Han spurtslog Peo Svahn och Oskar Lund efter drygt fyra mil åkning på elljuspåret. Så här skrev jag på UIF:s hemsida om hans seger:
Jag sade redan innan säsongen att om Gotting får ordning på sitt material och inte är övertränad har han potential att bli topp 50 i Vasaloppet, trots att han aldrig varit topp 100. Nu känns det plötsligt som en förvisso hög, men ändå realistisk målsättning. Han har störst träningvilja och tjockast pannben av oss [i UIF:s långloppslag], så med lite finjustering av tekniken kommer han att nå långt, säger lagkapten Erik Wickström om den skidåkande cyklisten från Grönhög.
Förutom ett varv på konstsnöspåret åkte vi även milen och lite på golfbanan. Det var inga problem att åka på natursnön på tävlingsskidor, men att dra spår med pistmaskin och ta emot tusen åkare kan nog bli svårt. Västgötaloppet är mycket noga om att ha bra spår så arrangören har bestämt sig för att köra på konstsnön, vilket innebär 7 varv på en 6 km:are. Trist såklart, men förmodligen rätt beslut.
Elljusspåret är småknixigt med många korta backar. Några ganska branta, men inga långa. Förra året valde jag att staka Vasaloppet, men åka Västgötaloppet med fäste, om det nu säger något. Vissa i eliten kommer nog köra Västgötaloppet med fäste. I år stakar jag alla lopp.
Jag har startnummer 8 på söndag och tittar man i startlistan så bör jag hamna runt 5-10 plats om jag gör ett normalbra lopp. Är jag topp 5 är jag oerhört nöjd, är jag utanför topp 10 är jag nog missnöjd. Det kan dock hända att några storfräsare efteranmäler sig och då får man justera målsättningen lite.